runt o runt o runt... livet i ett hamsterhjul!!



söndag 6 februari 2011

* VUXEN?

När blir man egentligen vuxen??
Jag känner mig inte 100% vuxen! Fast jag nu är nått år över 30 (herregud, närmare 40 än 20 ju numera!!), har 2 barn, varit tillsammans med mannen i ett decennium o sitter i ett radhus i en liten förort. Har ett rejält lån på banken o köpt en förnuftig-bensin-snål-bil (istället för snygg dvs!)...
Men ändå så kan jag känna att jag inte borde vara ansvarig för allt jag faktiskt är ansvarig för o tar beslut över!!
Jag (o ja, delvis mannen!! :-D) ska få våra barn att växa upp till förnuftiga människor. Jag ska tänka på allt o alla runt omringa mig. Vara pedagogisk, världens bästa mamma. Sköta mitt jobb... Hålla huvudet kallt, inte tappa humöret, ta genomtänkta beslut, tänka på framtiden...
Borde INTE "skolka" bara för att man e trött, äta en massa godis innan middagen, shoppa upp de sista pengarna på kontot, inte få utbrott, inte bete mig egoistiskt osv osv...
Jag känner inte att jag vill eller behöva vända mig till mina föräldrar, men ibland hade jag velat ha någon Vuxen bakom mig som jag kunde vända mig om till för bekräftelse o vägledning. Nån med alla de rätta svaren.
Nån som varit precis där jag är o hjälpt mig se lite klarare! För just nu är det en enda dimma av barnuppfostran, gnäll, skol-väljar-beslut, jobb-stress, renoverings-panik o ekonomisk obalans. O nånstans mitt i detta ska man ha tid o ork att vårda sitt förhållande... samt få lite egentid!
JAG får det inte att gå ihop... men så kanske jag inte är riktigt vuxen än heller?!

2 kommentarer:

  1. Vännen, man är inte mer än människa! Som du säkert kan utläsa ur min blogg så dras jag med ungefär samma funderingar som du...och jag tro inte det finns några rätta svar (inte generellt i alla fall)på något egentligen...bara mer eller mindre bra lösningar. Det enda jag lyckats komma fram till är att jag inte vinner något på att motarbeta, det är lättare att bara go with the flow...Det är fan inte lätt att försöka föreställa vuxen o ansvarsfull...dessutom är det skönt att kunna plocka fram barnet inom sig ibland...;-)

    SvaraRadera
  2. Ja, man får väl bara acceptera att man är lite barnslig!?
    O som du säger, göra det bästa man kan!

    SvaraRadera