Människan klarar allt... eller?
Även när allt kastas huller om buller...? Även när man har 2 barn att tänka på...
Även om alla ens planer o drömmar krossats...?
Men det som inte dödar en... knäcker en...? Härdar en....? Avtrubbar en...?
Känner mig besviken... men försöker ha hopp inför framtiden.
Om man inte fick det man trodde, ska man inte då sikta på det näst-bästa?
Jag ska försöka göra vad jag kan för att inte låta mina känslor styra utan tänkta på barnen o vad som blir bäst på lång sikt...
Svårt bara när man mår som sämst... sämsta någosin... O man ska ta stora beslut...
Fan, detta önskar jag inte ens min värsta fiende!
(*tar några glas vin!!*)
onsdag 9 mars 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag vet verkligen precis hur du känner, Andrea...
SvaraRaderaDu vet att du kan höra av dig om du vill?
Kramar
Vad e det näst bästa?! O det som inte dödar, det gör dig starkare - när allt e ÖVER! Lovar dig! Kjaaaaam Tess
SvaraRaderaKramar i massor!
SvaraRaderaOch även om det känns svårt att se slutet av detta mörka så blir det bättre. Låt det bara ta den tid det tar.
Och du har all rätt i världen att vara arg! <3
Hej Andrea
SvaraRaderaSkickar en stor kram till dig gumman.Vet hur jobbigt sådant här är(har varit där)
Kram
Kristina:
SvaraRaderaJa, det vet jag. Tack... bara svårt att ringa när det inte finns nått att säga lixom. :-(
Tess:
Det näst-bästa är att vi försöker vara vänner, kan hjälpas åt med barnen o bo så pass nära varandra så dottern, o så småningom sonen kan GÅ mellan från den ena till den andra, så vi blir mer tillgängliga!
Rebecca:
Tack. Besviken, sviken, ledsen, förvirrad, snurrig, beslutsångest, fundersam, ältande... ja, allt sånt som typiskt kvinnor gör, men tydligen inte män!
Bunny:
Tack. Ja, många har ju vandrat denna väg... Hade bara varit trevligt att veta att vi va på denna vägen innan STOP-skylten kom, men men.
Vi är ju inte ovänner o hoppas det inte blir konstigt med "er" sida efter detta heller.
:-(