Idag har jag varit ute med några häliga tjejer, o ätit gott kött...
Skönt att komma ut, men jobbigt att vara social.
Känns ju som oavsett vad det pratas om, så gör jag kopplingar till mitt kaos.
Är det nån som beklagar nått (oavsett litet eller stort) så tänker jag bara "ska vi byta problem??"
Är de glada o berättar nått kul, så tänker jag "va glad för det" (=lite bittert!!)
Men jag vet ju att bara för att mitt liv tog ett tvärstopp så rullar ju alla andras liv på...
Man får ett annat perspektivt helt enkelt!
Är tacksam för mina vänner o familj. Vad skulle jag ha gjort utan dem?
Gonatt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Man blir mer tacksam för det lilla i livet som fungerar när man råkar ut för något stort, vare sig det är en seperation, sjukdom eller något annat. Som du säger - man får en annan syn på livet.
SvaraRaderaOch det är helt ok att vara bitter! ;-)
Kram!!
O jag hoppas att du förstår att jag så klart inte syftar på din sjukdom som ett "problem" jag vill byta till... :-(
SvaraRaderaMenar ju mest vardagsproblem. Som alla har runt omkring mig... Som jag själv hade för några veckor sen.
Men så är det ju... saker o ting ändras.
Kram
Förstod att du inte menade min sjukdom. Menade mer att man får ett annat perspektiv på "småsaker" när något större sker i livet!
SvaraRaderaMen mitt motto är: "Det blir inte bättre av att vara negativ". Tar dock ett tag att komma dit. :-)
Ok, bra... Kände mig rätt dum!
SvaraRaderaO jag har mina stunder av positivitet o jävla-anamma, men det är långt mellan botten o toppen... :-(